#LEVFÖRFAN 27: MAT ENERGI KOST

Jag har medvetet valt att inte ha med kost, mat, energi eller vad du väljer att kalla det du sätter i munnen som något vi ska fokusera på under de här 31 dagarna. Det är självklart, för att kunna #Levförfan så behöver vi äta. 

 

 

Jag har väldigt starka misstankar om att du vet att vår kropp mår bra av så ren mat som möjligt. Alltså hellre råvaror direkt från naturen än halvfabrikat vi värmer i micron.

Men vår kropp är programmerad att älska socker och maträtter med mycket kalorier för att det var det bästa sättet att överleva för 500 år sedan. Tänker man ett steg till så förstår man också att vår kropp är en överlevnadsmaskin. Vi skulle kunna äta potatis varje dag hela vårt liv och leva ganska bra på det. Det är alltså inte hela världen om vi äter en chokladkaka till middag en dag även om det inte är det bästa ur näringssynpunkt.

Jag har jobbat som instruktör och personlig tränare i många år men också på Sveriges största träningstidning i över tio år och under de åren träffade jag tusen och åter tusen människor som led av ätstörningar. Anorexia. Ortorexi. Bullemi. Vissa av dem visste inte ens om det utan trodde att ett hälsosamt liv var att alltid ligga på kaloriunderskott. Efter ett tag slocknar glittret i ögonen.

Efter de åren så är min kosthållning: 

"Ät kakan och njut eller skit i den."

Jag äter inte kakor och godis varenda dag men NÄR jag gör det då NJUTER jag. Allt annat är slöseri.

 

Människor som i lunchrummet först ojjar sig över att de inte borde äta kakan och sedan gör det – de har jag inget till övers för. Jag blir arg på att de:

  1. Förstör min njutning.
  2. Förstör sin egen njutning samtidigt som de blir tjocka, feta och bittra.

Jag vet att jag inte kan påverka mina barns liv till fullo (det finns visst en hel värld och lite till utanför) men jag har bestämt mig för att de aldrig ska höra mig prata negativt om mat, min kropp, min vikt eller mig själv. Bara för att om jag gör det sår jag frön i deras huvud. Du har hört det innan … det här om att barn inte gör som man säger utan som man gör … Alltså äter jag hyffsat bra, jag njuter av maten och ser den som energi för äventyr.

Vi har aldrig ägt en våg. Jag har vägt mig två gånger på tio år och den ena gången var för att jag skulle låna en liten fallskärm och den andra gången var när jag gjorde ftp-tester (hur stark jag är på cykel)

Förstå mig rätt nu. Jag säger inte att hur jag gör är rätt för dig men jag har insett att jag fullständigt skiter i hur mycket jag väger så länge jag vaknar frisk, glad och redo för äventyr. 

Om du nu skulle råka tänka ”lätt för henne att säga hon har väl aldrig varit något som liknar överviktig” så känner du inte mig. Under mellanstadiet ringde skolsystern hem till min mamma för att jag gått upp så mycket i vikt på kort tid. Just nu är jag 1.69 och en kvalificerad gissning är att jag väger cirka 75 kg. När jag var gravid med mitt första barn (nu 17 år!) passerade jag 90 kilo med två månader kvar. Då slutade jag väga mig hos barnmorskan, nu i efterhand hade det varit intressant att veta om jag passerade 100. Gravidkilona rann inte av mig. Men mer om kroppen en annan dag. Det enda jag vill idag är att du reflekterar över vad du äter idag, och är tacksam över att du har en kropp som fungerar och mat på bordet. 

När jag kör lopp handlar det inte om att det ska smaka bra då handlar det för mig bara om energi för att ta mig framåt. Men jag brukar lyxa med något att se fram emot. Den här bilden är från Himalayan 100 miles – att äta några bitar gott och blandat medan jag sprang med utsikt över några av världens högsta berg – det var mäktigt. Njöt – av utsikten och godisarna. 

Dagens uppgift: 

Ta dig tid att verkligen smaka (och gärna njuta) av allt du sätter i munnen idag.

Mat. Kaffe. Te. Godis.